馬と鳥 ♥

dagens titel;
The Horse and the Bird. ♥
Nu har jag officiellt en partner in crime, för idag kom Cornelia hit ! ( hennes blogg --> hestparymmen.blogg.se ) och jag mötte henne i skolan.
Det blev en hel den kramandes, klappandes, bugandes och tackandes till andra människor och varsegodandes från både deras och mitt håll.
Jag hade helt seriöst glömt av hur förbannat söt människan är, och så hade hon ändå tillbringat 34 timmer på ett flygplan.
INTE OKEJ CORNELIA.
Det var hur som helst helt underbart att träffa henne, fick reda på att hon bor endast en tågstation från mig, det var VÄLDIGT nice att höra.
Så, här är ett livstecken till alla hennes vänner och ev familjemedlemmar;
Hon lever, och är i tryggt förvar hos mig här i Japan. ~
Vi kallar varandra för "Tori" och "Uma", vilket kommer från en lååång historia av att ha fågel som favoritdjur, och kallas för Snel Hest i sverige och ja .. Ni fattar poängen.
Tori och Uma betyder Fågel och Hest, därav den lite halvknasiga titeln.

Over and Out ! ~

Havet ~

Fick en tur till havet och sprang omkring ute i vågorna tills hela mina shorts
och halva min tshirt var blöta och jag hade vatten upp till halva låren som
dessutom skvätte som bara den. ♥
Havet har alltid varit som hemma för mig, det kryper i hela kroppen på mig och jag blir helt konstig om jag inte får åka till havet när jag vill dit.
Idag oroade jag mig superdupermycket över en kompis, och när min värdmamma frågade om vi ville åka till stranden och ta en kvällspromenad så flög jag nästan i taket.
Random inlägg is random, men well, here u go, i övermorgon så börjar jag i skolan, och då. kommer. jag, bli. upptagen.
HEJ OCH HÅ.
Over and out bye bye ~ ♥

Hejdå hästsvans. ~ D'hair..

.. Hette salongen jag var på igår.
Och DET var en upplevelse gott folk !
Jag kommer in genom dörrarna, säger att jag bokat tid, och genast börjar folk svärma omkring mig.
Tar hand om min väska, ger mig en liten låda att lägga örhängen och solglasögon i, och när jag ska vänta på min tur så blir jag eskorterad - JA NI HÖRDE RÄTT - till en stol som dras ut åt mig så att jag kan sätta mig ner, tidningar anländer snart framför mig och efter ca fem minuter så blir jag eskorterad till frisörstolen där även den här dras ut åt mig och snurras runt mot spegeln utan att jag behöver röra en fena.
Min stylist anländer, och jag kan säga att jag hade VERKLIGEN ingenting emot att låta honom möblera runt i mitt hår den kommande en och en halv timmen - han var både snygg, trevlig, rolig och lätt att förstå eftersom han inte använde lika superdupermegaartig japanska som resten av personalen, haha.
När jag sade att jag ville ha kort hår och släppte ut min hästsvans så tittade han dock på mig lite som om jag vore galen och frågade;
"Är du VERKLIGEN säker ?" och såg livrädd ut när han började klippa i mitt då rätt långa hår, haha.♥
Efter att klippningen var klar så fick jag följa med en stylist till shampo-avdelningen för att få håret tvättat, och hjälp, hade hon inte pratat non-stop med mig hade jag somnat på sekunden.
Efter det gick vi vidare till stylistavdelningen där jag fick axel-nacke-huvud massage, och sedan håret blåst till perfection, hur jag än rufsar och skakar och vrider och vänder på det så kommer jag nog inte kunna rubba den här frisyren tills jag tvättar håret.
Trots att jag kapat nästan 30 cm så kan jag tänka på massor med olika stilar jag vill pröva nununuuuu !
Men min budget tippar över på riktigt om jag köper massa hårprodukter ovanpå klippningen, så det får vänta. xD
När stylinggrejen var klar så kom killen som klippt mig tillbaka och frågade om det var någonting jag skulle vilja ändra på, och när jag sade nej så drog han ändå fram sin sax och friserade till ett par knappt existerande slingor han inte var nöjd med, och jag kunde inte annat än gapa över hur noggranna alla var.
Min frisyr bakifrån, tagen lite sådär proffsigt med min mobil, haha. ~
Bättre bild kommer när jag lyckats rubba den här stylingen ( imorgon ) och fixat till det så som jag själv vill ha det.

Alla var så otroligt rara och vänliga hela tiden, och när jag inte förstod något ord så frågade de runt i nästan hela personalkretsen tills de fick upp det på rostig engelska. ♥
En anna rolig grej var när de frågade hur gammal jag var.
När jag sade att jag var sexton så gick en av de manliga stylisterna som stått och pratat med mig och gömde sig, och de vägrade tro mig tills jag tog fram mitt skolkort, hahaha.
När jag skulle gå fick jag tre stycken rabattkort så att jag kunde bjuda dit en kompis, och de kunde få klippa sig för ca 200 SEK och få samma behandling som jag fick.
Själv betalade jag nästan exakt 300 sek för;
  • Supermega noggrann klippning
  • Shamponering
  • Massage
  • Styling
och den bästa service jag någonsin varit med om, med folk som JÄMT frågade om jag var bekväm etc etc.
Jag kommer aldrig kunna klippa mig i sverige igen, allt kommer kännas så omodernt, halvdant och dyrt.. D'oh !
Over and out ~

キャンプ

dagens titel; Camp

 

Yupyup !

Nyhemkommen halvjapanes anropar sverige, nu kommer ett sådant där jäääättejobbigt lång inlägg som bara mina trognaste läsare kommer orka med, haha.

Har varit iväg på ett tredagarsläger som har innehållt skratt, sömnbrist, superkalori-rik mat, ( what else is to be expected .. ? ), tidiga mornar, kanotpaddling, drama – jag har ALDRIG varit på ett läger där det inte uppstår någon sorts bråk, gråt eller andra jobbigheter, det här bröt inte den trenden – planetarium modell år 1995, kramande, japanska, tyska, finska, ”en bubbelpoal”, cups of tea and biscuits, svenska, engelska, campfire, duett med Tussan, eldguden ( .. ? ) gamla och nya vänner och upplevelser och massor, massor, massor av förmaningar och prat, även det to be expected.

Första dagen anlände jag till lägret i bil tillsammans med min japanskalärare och Joonas, en finsk utbytesstudent som bor hos henne, eftersom de bor så nära, och det jag minns starkast från den dagen var hur vi kom fram mycket tidigare än alla andra, och jag var tvungen att sitta hukad direkt på asfalten, på fläcken där jag klivit ur bilen för jag mådde så sjukt illa av den slingerisnorkliga vägen vi åkte på, och sedan sov jag resten av tiden på en soffa i lobbyn på stället vi bodde på med en orolig Joonas som snurrade runt och muttrade ”vad ska jag göra ?!” för sig själv på japanska, haha, sötnosen.

Sedan kom alla andra, och jag och Tussan klistrade fast oss vid varandra som det kardborreband vi var nästan hela tiden de resterande en och en halv dagen.

På den kvällen gick vi till planetariumet, och det var jättefint, trots att det var så gammalt och historierna handlade om grekisk mytologi jag redan kunde.

Jag ser veeeerkligen fram emot att gå till det som finns i Chiba, där har de 3D och hela köret.

Argh, jag har bara några minuter till på mig att få till alla bilder så ni får vrida på huvudet om ni vill se den åt rätt håll. x'D

Nästa dag så var det massor av tråkiga orientations, men vi gjorde också små sketcher, och min grupp demonstrerade en komisk situation en koreansk utbytesstudent – Seyoung - varit med om.

Det finns speciella vagnar på tåget där bara flickor får åka för att de ska få vara säkra från peddos och andra läskigheter ( dock finns inte de i Chiba .. ) och stackars Seyoung som var sen till sitt tåg rusade fram och försökte tränga sig på som man alltid gör, men blev helt kallhjärtat utputtad av tjejerna, hoho. ~

 

Jag ser trött och glad ut, Oscar .. Gör något, Seyoung ser lagom road ut och Silia är söt.

Efter detta var det middag, sedan tände vi en campfire .. Eller .. Eldguden tände vår campfire.

En kille hade klätt upp sig i ett vitt lakan med en självlysande gloria på huvudet och kom åkandes på en vagn de hade haft veden på som den längsta killen med en hink-hjälm på huvudet drog, till ära av berättelsen som berättades i planetariumet, den killen är ett geni, haha.

Sedan hade jag och Tussan kämpat i gott två timmar med att hitta och öva in två låtar vi kunde;

I’m Yours och Jag är på väg från Björnbröder ( fast på engelska, men minns inte den titeln så well. ) som vi uppträdde med sittades på små stubbar vid elden. Är man viking så är man.

 


Albert, alias A-chan/ killen med en hink-hjälm x)

Efter detta gick vi och lekte med småfyrverkerier jag skrev om i förra inlägget igen.

 

Tussan ser Seyoung en mördande blick efter att han gett henne en lite halvretande kommentar angående en viss Taro-kun .. Hoho.

 

Men då hände lite grejer, jag fick reda på saker, och allt fint och bra och roligt jag varit med om under dagen bara rasade samman.

Det var ingen trevlig upplevelse, det förstörde hela den kvällen och flera timmar in på nästa morgon för mig och Tussan som led med mig den stackarn.

Men det som gjorde mig glad igen var när vi skrev sådana där lappar till varandra där alla ska skriva en liten fin hälsning om alla, och i mitten klistrade ledarna en bild med oss alla i vårat mest skabbiga tillstånd, när vi precis kommit upp från kanotpaddling i grönt kanalvatten och var helt genomdränkta efter både skvättlekar med paddlarna och .. Ja, vispiga folk i framsätet. Gissa vem som satt bak och blev mest blöt ?

Jaaag.

Så jag var ju också den som såg fräschast ut på bilden, haha.

 

Angående ”en bubbelpoal” så är det ett litet internskämt, för de finska utbytarna är så sjukt SÖTA när de ska prata svenska de lärt sig i skolan, och när de säger ”en bubbelpoal” .. Ja, man dör av skratt och blir lite sådär varm i hjärtat.

Sedan i bilen så försökte även Seyoung uttala det, och av någon mystisk anledning nailade han den norrländska Piteå-dialekten rätt fint efter ett par ”Bobbelpoaarrrl”.

Undrar hur det gick till, haha.

Men när jag skulle uttala koreanska .. Oj oj, det ska vi inte prata om.

 

 

Isa, Paloma och Tussan, tre tröttingar innan vi skulle åka hem, haha.

 

Men allt som allt så var det ett bra läger, det var mysigt och kul att träffa alla igen och att kunna prata lite livesvenska/engelska.

Fick ju mig en smäll, men det var väl mitt eget fel för att jag var så naiv, så jag lärde väl mig något annat där också.

Angående den bättrade uppdateringen jag lovade er så får vi nog se hur det blir med dem ..

Det är nog risk för att det blir längre och färre inlägg åt gången, så min blogg blir nog en sådan där tråkig blogg man aldrig orkar läsa för att det är så mycket på en gång, haha, men jag har bara internet 2-3 gånger i vecka from nu så det är inget att göra åt det.

 

 

Jag och Tussan målade Cassiopeia på våra armar som peppmetod när vi var lite down innan vi skulle sova.

( Cassiopeia är namnet på en stoooooor fanclub till vår favorit musikgrupp, de har många fina ordspråk och man blir så peppad och glad av att läsa/prata om det så vi körde på det, haha. )

 

Ta hand om er sötnosar !

Over and out ~


花火 x 2 花火

titel;
Fyrverkerier x 2
Hahah, jag och Cornelia ( alias --> www.hestparymmen.blogg.se ) har satt upp en tävling att den som lämnar japan med minst blogginlägg måste köpa en tröja åt den andre.. Hmm, nu kanske jag får pli på min upptadering trots att ni är så dåliga på att kommentera, hoho !
Hur som helst, jag har äntligen fått gå och se mina älskade fyrverkerier !
Jag har älskat fyrverkerier ända sedan jag var liten, och då menar jag inte normalt som att i tycka att de är fina utan mer trycka-näsan-mot-glasrutan-och-stå-klistrad-tills-jag-ser-något-så-fort-jag-hör-ett-pangande-ljud-tycka-om-status.
Här i japan var de helt amazing, och till skillnad från oss så har de i tradition att hålla stora fyrverkerishower ( Hanabi taikai ) under sommaren och inte vid nyår.
Jag har filmat lite, och jag var också ute på japanska landsbygden i förra veckan, ( men det var ingen trevlig upplevelse, jag blir bara förbannad när jag tänker på det och vill svära högt och ljudligt på varje språk jag kan svära på, så den historian skonar jag er från ) så filmade jag superfin natur också, ska se om jag kan sätta ihop en liten video när jag har tråkigt någon gång .. Kanske kan ta ett tag men oh well. ~
Dom riktigt fina fyrverkerierna fick jag knappt några bilder av, det fanns några som var formade som svampar och grisar, men det blåste rätt mycket så det var rök i vägen och hela baletten, men här är vad jag lyckades knäppa av;
Min värdsyster tog den här med sin mobilkamera förra året, men det fanns likadana i år så ni får se den ändå ~
Här var festivalområdet ~
Gjorde mitt bästa för att fota lite, men ljuset sög och folk rörde sig så . .Ja.
Området var jättestort, och alla små vita ljus ni ser är miniaffärer som sålde allt ätbart som finns i hela japan kändes det som. ~
Sedan var jag ute med sex andra kompisar igår och skulle göra mini-hanabi.
Liknar våra tomtebloss lite men är mycket fräckare, det är som att hålla ett fyrverkeri på en pinne, jag ska ta med mig en hel hög hem, jättemysigt verkligen. ♥
Men .. Det lilla äventyret höll på att sluta rätt så illa.
Jag och Asuka åkte in till Ichinomiya ( pyttelitet ställe på landet med vacker omgivning och nära till havet .. Argh på att min kamera var urladdad .. ) och träffade Ayami, Megu och Taro-kun på plats och gick till Gasuto ( en resturang/café/servering ) och satte oss för att äta middag innan vi vi gick till stranden och tände våra hanabi.. Vid den tiden var klockan runt fem, och jag trodde att jag skulle komma hem runt åtta-tiden, så jag hade lämnat mina nycklar hemma ...
Men sedan så skulle vi vänta på två killar till.
Koda-kun tog en halvtimme på sig, men Puri-kun tog TVÅ TIMMAR på sig att ta sig till där vi var, och sedan skulle han äta också !
Så när vi lämnade Gasuto var klockan halv åtta på kvällen, och då sprang vi glatt ner till stranden bara för att inse att ingen hade någon tändare.
Med hjälp av jan-ken-pon ( sten-sax-påse ) bestämdes det att Ayami och Taro-kun skulle åka och köpa en på de två cyklarna vi hade, där rök en halvtimme till.
Sedan hade vi ett helt BERG med hanabi som vi började tända och leka med, och då glömdes snabbt tid och rum, i alla fall jag var helt trollbunden vid dessa glittrande eldpinnar. ♥
Sedan fick Asuka ont i magen, och då var det tillbaka till verkligheten.
Klockan var 12 på kvällen och sista tåget hade gått !!
Ayami ringde sin pojkvän och det bestämdes att han skulle skutsa mig och Asuka till en annan station där det fanns ett tåg.
Inga nycklar, mitt i natten, ett halvsurt sms från min värdmamma och en promenad genom kolmörka gangstergrannskapet Oami väntade lilla mörkrädda mig .. Jadu, det var ett äventyr.~
Hur som helst, min värdmamma förlät mig och skrattade bara åt mig när jag kom hem, för jag halvt hyperventillerade och hade inte långt till gråten, lol.
Pröva själva att gå hem genom mitt grannskap med mystiska tunnlar, hål i klippväggar och tempelportar som dyker upp överallt !

Nu måste jag springa iväg och göra mig i ordning inför YFU-lägret jag ska på de tre kommande dagarna.
Vi ska bla paddla kanot i en pool .. ?
Ska bli intressant att se vad mina älskade japaneser hittat på denna gången. ♥
Over and out från das halvis

シナモン ロール。

Dagens titel;
Cinnamon rolls.

Som jag skrev i förra inlägget så var jag på bio för inte så länge sedan med min klasskompis Michiru.
Hayao Miyazakis nya film Arrietty ( Ari betyder myra på japanska, passande eftersom hon är någon version av Tummelisa/Lånarna. ) var det vi såg !
Jättemysig film, men som förväntat slår den varken Ponyo< /a> eller Totoro.

Michiru och jag vid filmpostret, jag tycker att alla ska se den när den kommer till Sverige !
Och idag .. Ja, som ni nog kan gissa på titeln, så bakades det !
Men det pluggades också..

Min värdmamma köpte det här bordet till mig så att jag skulle kunna sitta uppe i mitt rum och sy och plugga för att hon tyckte synd om mig för att jag alltid sitter på golvet, haha. ( Eller så var hon bara trött på symaskinens oväsen och små tygrester och suddigumskräp jag inte lyckas städa undan alla gånger .. )
Oavsett hennes anledning så blev jag och mina knän jätteglad, det var ju supersött av henne !

Här är det som bakades i alla fall !
Blev lite torra men .. Det åtgärdas vid nästa bakning. ~
Blev ju helt förskräckt när jag såg vad min värdfamilj kallar för kanelbulle, någon pryl som dryper av glasyr, socker och bara har spår av kanel i sig .. Hu !
Så nu har jag introducerat dem till både fullkornsbröd, kanelbullar och potatisskalare.
Lite random happenings fick ni där ja. ~
Over and out !

Dagens titel betyder; Hav.
Vilket är precis vart jag åkte förra fredagen.
Anledningen till att jag inte har bloggat om det förrän nu .. Tja, jag kan ju nämna några;
Solbränna ( brännskada av andra graden, WOHOOO, vad hände där ? ) biobesök, Akihabara*-utflykt, karaoke, och smått deppande och nerbrytande över en del svårigheter jag stött på, som för övrigt börjar skingras nu.
Men nu har jag nyss varit på karaoke och plöjt igenom en film med Natsumi och har ändå ingen särskild lust att gå och sova ännu.
Hur som helst, nu kom jag helt bort mig från ämnet.
Havet;
Min värdfamilj förklarade gång på gång att det säkert skulle vara jäääääättesmutsigt och fult jämfört med de "svenska, vackra, rena haven", och när vi kom fram så ser jag framför mig en liten strand omgiven av höga klippor i alla möjliga halvtwisted former och färger.
Visst fick man plöja igenom en hel del sjögräs för att komma till de finaste platserna, men jag vande mig rätt snabbt och plaskade glatt förbi min skrikande värdsyster och värdmamma som klamrade fast sig vid en uppblåsbar badring och minisurfbräda.
Sedan riskerade jag mitt eget och min kameras liv för att ta mig till en superfin liten .. Jag vet inte, ö-liknande sak.
Jag låter bilderna tala för sig själva, jag är kanske lite trött ändå när jag tänker efter..
Jag kände mig så lagom pepp på att gå över "bron" ni ser i bilderna, en skranglig stege, jag med mina 174 cm och xx kg kände att det inte var så säkert .. Jag hoppade hellre i vattnet, eftersom jag går efter mottot att det inte gör lika ont att ramla när man redan är i plurret.
Men .. Ja, vågorna var starkare än jag trodde. Hmm.
Tror ni fattar poängen - det var väldigt fint, och jag förstår inte vart de fick smutsigt eller äckligt ifrån, haha.
Angående bikinibilderna så ja, utbytessymptomen som har slagit till här också, jag har hoppat upp mig några kilon, men det syns väl inte så mycket hoppas vi ..
*Akihabara är en statsdel av Tokyo som är känd för anime/mangakulturen och elektronik som säljs, används och visas extra flitigt där.
Det springer runt maids överallt och försökte locka in en på olika maid-caféer ( tänk er en gammal engelsk klassiker som beskriver maidkläder som svarta med vitt förkläde och någon liten krusig hatt, korta av kjolen något enormt och släng på ett par klackar där så har ni dagens maids )
Och FOLK var det ! Hjälp, att springa omkring med en mindre rullväska är inget att rekommendera .. Usch, gör inte som jag, lås in den i ett skåp på stationen för både er egen och medjapanernas skull.
Over and Out ! ~

Monster in my bedroom

JAG HADE JUST EN SÅDAN HÄR VIDRIG SAK I MITT RUM.
Om man håller den här insekten framför ett papper så fungerar den tydligen som en sax, mysigt va ?
Den är ungefär en sisådär 15 cm lång och 10 cm bred och FLYGER och för ett fruktansvärt väsen.
Satt helt lugnt och tecknade på en skoluppgift och tror att jag är trygg eftersom jag hade insektsnäten över fönstrerna.
Så här jag ett helt fruktansvärt brummande och ser den här saken flyga fem cm framför min näsa.
Jag är vanligtvis inte fjantig när det kommer till insekter, men den här tog priset.
Jag flög upp och ut ur mitt rum, nerför trappan med ett ljudligt;
"OBAACHAN TASUKETEEEEEEEE !!!!!" Vilket i princip betyder; "MORMOR KOM OCH HJÄLP MIIIIIG !!!!"
Min supervärdmormor kliver helt lungt upp från sin sittplats, traskar in i mitt rum och plockar helt lugnt ner monstret med lite toapapper och släpper ut den medans jag gömmer mig i vardagsrummet, ropandes;
"TOTTA TOTTA TOTTA ?!" ( Tog du den, tog du den, tog du den ?! )
Jag älskar att ha en dynamitdam i huset.
FYYYYYYYYYYYYYYYYYY.
Förutom den här så är getingarna här ca 10 cm långa och tusenfotingarna ska vi inte ens prata om.
Jag längtar efter höst och vinter.
Nu vet jag vad jag ska införskaffa imorgon efter klubben;
insektsspray, giftigaste sorten jag hittar.

Filosoferingarärär

En gång i tiden så var jag en utav de som sade
"SVERIGE ?! Stanna här efter gymnasiet ?! Ahaaaaaaallldriiiiiiiiiiggggg."
Alla som stannade var torrbollar och tråkmånsar, sverige var regnet och färgen grå.
Nu har jag insett att Sverige faktiskt inte är så illa.
Det enda som är tråkigt är det vi vant oss så mycket vid, det som vi börjat ta för givet och .. De tråkiga sakerna.
Men egentligen så har jag kommit att inse att vart du än är i världen så blir det vad man gör det till.
När jag har skitdagar här i japan och bara känner för att lägga mig ner och dö, åka tillbaka till Sverige och regnet ( och de oändligt soliga och underbar sommarloven ) och bara ge upp.
Dagar när "alla japaner" är dumma och jag bara känner mig utanför och trist, bara känner att det var onödigt att åka och att mitt utbytesår bara rinner iväg, att jag slösar dyrbar tid och hela den balletten.
Men då kommer det nästan alltid någon tanke, eller något minne, och oftast ger jag mig själv en mental spark i baken och plötsligt är det inte "jag och japanerna", det är "vi".
Och det är likadant i sverige.
Vart du än går så är det ändå dig själv du får räkna med, det är ändå du som måste få tummen ur och fixa vad som behöver göras.
Hur många det än är som stöttar dig så är det du som ska lyfta sista lasset och ställa ner det själv.
Det finns MASSOR, massor som jag saknar med Sverige och skulle vilja importera hit, men å andra sidan så finns det så mycket här som jag inte vet hur jag ska klara mig utan i Sverige.
Jag vet inte vart jag hamnar i framtiden, men jag har insett att vart jag än är, så finns det regn, det finns grått, det finns torrbollar, det finns tråkmånsar.
Alltihop är inte ihopklämt i Sverige, och allt som är fint och glittrigt är inte heller slängt på Japan.
Väldigt uppenbara och simpla funderingar, men jag tycker inte att det gör någonting, jag bloggar ju trots allt om mitt utbytesår - det här är ju helt enkelt något som är med i bagaget .. Och folk klagar på att min blogg börjar damma igen, så why not, vi tutar och kör och slänger in filosofiska inlägg nr 2 !
Och en tjusig bild som togs någon gång i Januari.
Förresten, en annan liten rolig randomgrej;
Jag tror att jag har fått en sisådär tio frågor med samma innebörd;
.. Ursäkta, men är du hälften japan ?  ( den frågan låter för övrigt mycket bättre på japanska .. )
Förmodligen bara för att jag har på min skoluniform och pratar japanska, men ändå, lite lyckopiller för wapanesen i mig !
Efter ungefär tredje gången så började jag svara "ja" på den frågan, för jag har ju trots allt blivit kallad japan ett x antal gånger av värdfamilj och kompisar i skolan/klassen, så jag är väl halvjapan antar jag - i huvudet.
Over and out från halvisen ! ~

RSS 2.0