japansktussilago

Det har ju i och för sig varit ÄNNU en tyfon, så det gick i princip inte att gå ut.

Min kompis åkte för att hälsa på någon på ett sjukhus, och när han kom hem så var han helt utpumpad trots att han knappt gått utanför bilen, tänk er vilken jäkla storm det var, haha.

Idag hade vi planerat in en fin dag när vi skulle åka och åka skridskor.

Vi, vilket betyder jag, min värdmamma och min värdsyster.

Min värdsyster har aldrig åkt skridskor förut, och det var ett tag sedan vi gjorde någonting ihop så hon tog ledigt från jobbet och jag bokade om en shoppingtripp och vi kollade tider och priser och allt annat möjligt ambitiöst för att planera dagen.

Packar in oss i bilen vid 10-tiden på förmiddagen och åker en och en halv timme bara för att komma fram och inse att det är en KNATTEUPPVISNING som kommer att hålla på hela dagen.

Med andra ord, massa småtjejer hackar sig fram på isen - vi får inte åka och detta har de så smart glömt att skriva på hemsidan.

På vägen hem så annonserar de på radion att en utav mina favoritsångerskor - Mika Nakashima - har blivit hörselskadad och kommer att sluta att sjunga.

OH HAPPY DAY.

Sedan på vägen hem så var min värdmamma snäll nog att köra mig till ett planetarium som jag ska till på måndag med en kompis från bandklubben, och då visar det sig att de inte har någon föreställning förrän kl 7 på kvällen - vilket ger oss tre timmar att slå ihjäl i Chiba.

Frågar människan om det finns något han vill göra, och efter velande hit och dit så är det enda han får ur sig "Inget jag kan tänka på."

OH.

HAPPY.

DAY.

Inte det bästa han hade kunnat säga när jag var på det humöret.

Nej, idag var det inte min dag, men nu ska vi inte vara sådana.

Det slutade med karaoke och fönstershopping på Axes femmes, det märket är perfection.

På fredag kommer mamma och pappa hit !

Det ska bli .. Väldigt SPECIELLT att träffa dem efter åtta månader tillbringade på var sin sida av jordklotet.

HMM.

Over and out ~

När jag precis kommit till japan, så hade jag problem med vilken sida jag skulle gå på/av tåget.

Det löste ett mintgrönt staket på andra sidan rälsen åt mig.

Om inte alla japaner slutar att smacka och låta så mycket när de äter så kommer jag att ha sönder något väldigt dyrt och gammalt.

Egentligen hade jag många saker att vara glad över idag, tex en söt pojke och ett kg som ramlat av mig, en röst som är på väg att återhämta sig från vrålhostan bäver, det var jättefint väder och jag skulle ut och leka med Ponnin ( alias Cornelia ), men någonting slog slint.

Så stora förlåten till Ponnin, det var inte meningen att dra ner ditt glada humör, tack för att du orkade med mig och inte slog ner mig i något hörn eller något, kan tänka mig att du måste velat det. ♥

Igår var jag dock på gladare humör !

Jag var och hälsade på på min kompis Joonas skola för han skulle uppträda med sin bandklubb. ( Coolt folk som jag och han är ju självklart medlemmar i våra skolors bandklubbar. )

Och hjälp.

Hjälp.

Gitarrintresserade kan ju gå in på youtube och kolla upp låten God Knows från Haruhi Suzumiya, han spelade det solot, spelade och sjöng en rockversion av Help! och lite annat smått och gott, och jag stod där bak i klassrummet de använde som konserthall och stirrade och hoppades för glatta livet att han inte skulle bryta av sig fingrarna, fastna i strängarna eller något !

Det var lite läskigt, men så sjukt bra !

Och ni vet sådana där favoritlåtar man har ibland, flera stycken låtar som man går runt och nynnar på och har på hjärnan lite då och då, hör på musiklektionerna för att någon spelar dem, hör dem på radio etc etc men alltid glömmer av att kolla upp vad de heter - flera av de låtarna spelades av de andra banded, det enda duktigare än det andra.

Att jag sedan hade jätteont i magen och pga det stod och tryckte längst bak i rummet var ju ett minus, men på det hela så vart det skitkul. ♥

Sedan så var jag ju på shoppingdejt med min Ponni idag också, hon skulle få köpa sin drömjacka, men bittert nog så var den slutsåld !

Så hon fick nöja sig med supersöta sailor-krage-tröjan och .. Ja, lite annat smått och gott.

En allmänt fin h elt som blev väldigt bra till slut, nu ska jag gå och sätta mig och måla på den minsta födelsedagspresent jag någonsin gett något;

Ett plektrum.

Over and out ! ~

Nej, precis, jag är alldeles för lat för att skriva inlägget of doom som det lär bli om jag väntar för länge, haha.

Så nu kör vi på sportfestivalen och ännu en tur till Disney sea !

Placerar man de fjantiga idrottsdagar vi har i svenska gymnasium ( vackra minnen av orientering resulterande i lera upp till armbågarna, svinkalla ö-utflykter och dylikt ) bredvid japans sportfestivaler så ser de plötsligt helt hemskt sorgliga ut.

Hela skolan grupperades in i rött, blått och gult lag.

Jag var med i de blå - vi vann.

Det är rätt lustigt, jag är ju som gjord för att dra ner mitt lag, men ändå så är jag nästan alltid i det vinnande laget, haha.

Jag blev dessutom utvald som klassrepresentant att springa stafett mot röda och gula laget, hjälp.

Mina söta classmates Suzuka, Rina och Mika, fast beslutna att inte bli solbrända trots en heldag utomhus.

Min klassföreståndare .. Enligt alla tjejer i hela skolan förutom vår klass är han skolans snyggaste lärare.. Kan ju verka rimligt när han står i sina pimpskor, kostym, långt över alla andra sushimänniskor med sina 190 cm, men jag förlorade i alla fall alla sådana tankar när jag såg hans sportoutfit, haha.

Ja .. Stor fotbollsplan, mycket folk.

Sedan var ju jag och Cornelia tvingade att dansa japansk dans med treårseleverna klädd i Yukata ..

Promenaden tillbaka till omklädningsrummet blev LÅNG. Undrar hur många bilder japaneserna skulle ha på oss, haha.

Först med Asuka och Yumi..

Sedan med några glada ettor ..

Sedan blev det gruppbild !

När jag äntligen fått byta om så sprang jag runt lite och fotade själv !

Här är jag och en av mina bästa vänner - Masami.

Han är ett musikaliskt geni och verkligen jätterolig, han har bästa humorn av alla jag känner och kan dra riktigt sarkastiska skämt som aldrig skulle fungera med någon japan, så jag och han har alltid jättekul när vi pratar för vi kan flumma loss och fjanta oss allt vi vill.

Sedan var det en glad sportklass som försökte göra en pyramid som någon sorts segergest .. ?

Usch, jag är inte pepp på att blogga idag, det här blev inget bra inlägg, så jag avslutar det här och bloggar mer snart igen.

Over and out ~

Ser ni det här ?

Förstår ni vad det står ?

Jag har blivit halvt lurad till att anmäla mig till ett prov jag har EXTREMT liten chans att få godkännt i, jag måste memorera jag vill inte ens veta hur många kanjin, så från och med idag och fram till provet är över är det hej och hejdå datorn och hej och välkommen råplugg.

Vi hörs runt december.

Jag har inte skrivit på ett tag, och uppdateringen lär bli lägre och lägre ju längre tid det går.

Det är runt tre månader kvar av min tid här i Japan, och jag har aldrig upplevt så vidrig separationsångest i hela mitt liv.

Det gick så långt att jag och en klubbkompis satt och diskuterade huruvida jag kunde stanna i Japan om jag bodde hos honom och jobbade som deras trädgårdsmästare.

Men, lite saker som hänt;

• Jag har varit vid havet med Ponnin.
• Jag har blivit halvkär och gett upp på människan inom två veckor.
• Jag har börjat hjälpa en kille i min klubb ta hand om ett litet bortglömt blomsterland.
• Jag har hittat nya favoritblommor.
• Jag har missat anmälningen till ett prov och hittat ett nytt.
• Planerna inför livehouse går på högvarv.
• Jag har haft det svårt med min värdfamilj och sedan ordnat allt.

Hur som helst;

Jag vill inte tillbaka till Sverige.

No offence mot alla mina finisar och familjemedlemmar, men jag älskar Japan så mycket, jag började nästan gråta på väg hem från skolan idag .. Usch, usch, usch.

Separationsångest.

Nej, nu ska jag leva mina sista tre månader fullt ut, så nu vet ni varför min blogg lär damma igen FULLSTÄNDIGT, haha.

Over and out ! ~