Japp.
Mitt äventyr i japan är över.
Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska göra med den här bloggen, om jag ska fortsätta att blogga om jakten på japansktalande folk och kultur här i sverige så att jag inte tappar bort allt jag lärt mig, eller om jag ska låta den här bloggen stå och göra en ny.
Vi får se vi får se.
Först och främst så tänker jag blogga klart om sista dagarna i japan, idag tänker jag skriva om sista dagen i skolan, yaaaay, tro mig, det var mer komiskt än det låter.
Fick två frågor på förra inlägget, tänkte ta och svara på dem först;
Fanny; När jag åkte till japan kunde jag i princip säga "söt" "hej, godkväll, godmorgon" "jag heter Olivia" och "Ursäkta/förlåt".
Jag hade bara läst två timmar i veckan i ca 5 månader, och en kille som åkte med samma organisation som mig hade knappt läst alls, och han lärde sig ändå jättebra.
Det är klart att det är bra med förkunskaper i japanska innan du åker, det lägger ju grunden för hur mycket du hinner lära dig.
Slipper du lära dig grunderna = du kan ge dig på de svårare grejerna direkt och kopplar ord bättre, men flytande behöver du knappast vara, det blir du så bra på plats ändå.
Leia; Haha, vad oroligt sött din fråga lät.
Just nu befinner jag mig tyvärr i Sverige, göteborg för att vara exakt, men när jag var i Japan bodde jag på ett ställe som hette Oami som låg i Chiba, någon timme från Tokyo med tåg.
Okej.
Tillbaka till ämnet.
Sista skoldagen.
Jag skulle hålla tal.
Och DET var det SÄMSTA tal jag NÅGONSIN hållt på NÅGOT språk, och förmodligen också det sämsta jag någonsin kommer att hålla.
Jag skulle gå upp på scen och ta emot mitt graduation-diplom ( de är så söta, jag fick en hel pärm och allt som man brukar få när man egentligen går ur hela gymnasiet, fast jag bara gått 10 månader ! ) och sedan tänkte jag att, jaja, jag får väl gå ner igen tills de är klara med alla sportdiplom och sådant de alltid delar ut, men NEJDÅ, då skulle jag sätta igång på DIREKTEN, UTAN mina anteckningar !!!!
DET var inte fint.
Mitt tal bestod av "Tack" och "jag hade så roligt" sammanbundet med "ehhhh" "etou" och "anoooo" ( vilket blir svenskans; "öööhhh .." "ehh..." som vi stammar ur oss när vi får tunghäfta ) och i slutet så hade min bandklubb bett mig säga något på svenska;
Jag; jaha, vadå då .. ?
Miki; Säg typ .. Rektorn är flintskallig !!!"
Jag; ... REktorn är flintskallig ?
Seika; JAAAA !!!
O-kun; Det skulle vara asnice, höhö.
Miki; Snääääääälllaaaaa ?!?!?!
Så först stod jag där och såg alla le och vara jätteförväntansfulla medans jag failade sönder, men sedan så kom jag till slutet och typ;
Tack så jättemycket ( <---japanska )
Rektorn är flintskallig. (<--- svenska )
Varpå jag hörde en grupp längre bak DÖ av skratt.
Då var det värt det.
Så, den obligatoriska bildbomben kommer här;
Hela min klass♥
Stackars Shoko fick ljuset mitt i ansiktet !
Sedan skulle vi ta ett kort med bara tjejerna, och då utbrister plötsligt Chie;
...... Det är någon här som inte borde vara här ..
Då hade Ookubo, en jätterolig kille som är klassens pajas smugit sig in.
Älskar allas reaktion. xD
Så han fick vara med tillslut.
Tsubasa-kuns kommentar; Du är sötast av allihopa Gaiji !!!♥ ( Ookubo-kuns förnamn )
En sista bild med en gigantiskt jag och mina små japaner.
Det var hemskt att säga hejdå sådär, ta sista bilden .. Uschofy.
Svamp-pose ! Levererad av de tre från bandklubben som fortfarande var kvar när jag skulle hem ~
År två, klass åtta ... ♥
De hade en bild på prinsessan Victoria i hallen på skolan, haha ....
Jag tog mod till mig och gick med risk att få nacken bruten av Judoklubben - och STÖRDE TRÄNINGEN för att kunna säga hejdå till mina fina kompisar från sportklassen - Rio och Ikumi.
Ikumi är så sjukt liten - och hon har svart bälte och kastar fullvuxna män hit och dit.
That's respect.
Ami och Miyu ! Två till av mina vänner från sportklassen, den här gången cheerleaders.
Jag lärde dem;
Stark, glad, pigg !!!!
För att matcha deras ramsa på japanska, de är så söta.
Lägg märket till hur snygga mina ben ser ut på den här bilden, haha.
Mina loafers, springskor och skitfula inneskor dog dödens död.
De var för tunga för mig att få med mig hem, så jag slängde dem på plats.
Gillade aldrig någon av de skorna, men det var ändå rätt sorgligt att se dem ligga där ..
Avslutar med en purikura på mig och mitt band vi tog några dagar innan vår spelning. ~